jfrost.blogg.se

Hej bloggen!

Har funderat ett tag på att skriva det här inlägget, men tänker att för att få ur det ur mitt system måste jag få ner det i text. 

 

Det här med drömmar, och att våga leva ut dem. 

 

Jag har nu pluggat i drygt 4 år på KTH och försökt bli ingenjör. Av vilken anledning? För att det egentligen, förväntades av mig? För att jag egentligen alltid trott att det vore ett misslyckande att INTE göra det efter de framgångar jag haft i skolarbetet från lekis upp i gymnasiet. Överprestationer i allmänhet. 

 

Om jag nu inte hade haft såna betyg och sådan kapacitet. Hade jag drömt om att bli ingenjör?

Aldrig i livet tror jag. Jag har alltid velat hålla på med händerna och sinnena och att vara kreativ. Hålla på med musik, sjunga, rita, måla, pyssla och kladda med grejer i allmänhet. Men i och med att jag hade lätt för att lära mig skolämnen blev det inte att satsa på de sidorna, för man ville ju inte slösa bort sin kapacitet.  

 

Nu, efter de 4 åren på högskola av ren smärta egentligen, vet jag inte riktigt hur jag ska göra med livet. 

Jag har inga ambitioner av att vara väldigt framgångsrik och att tjäna en massa pengar. Drömmarna jag har just nu är att ha ett hus med min sambo, en vovve och en egen liten makeup-salong, frilansa på bröllop, skolbaler, fester och i butiker och bara få hålla på med sminket. Jag vill jobba med något som gör mig lycklig alltid, och inte jobba med något där jag längtar till helgen eller bort till semestern. Jag vill jobba med något jag brinner för, och inte dra sönder mig själv från insidan och sen ångra att jag inte gjorde det jag drömde om. 

 

Därför har jag tänkt mig att enbart göra färdigt min kandidatexamen så fort som möjligt för att sedan kunna kämpa mot de drömmarna jag har, och inte tänka på vad andra förväntar sig och tycker om mig.
Idag t.ex. sitter jag hemma i soffan och ska plugga hela dagen, men allt jag vill göra är att starta en youtube-kanal och sitta och sminka all min lediga tid. Vilket jag inte vågar för tillfället för att jag är för rädd för vad folk ska tro. Den enda som hindrar är jag själv. Dumt eller hur? 

 

Kämpar jag riktigt hårt kan jag möjligtvis bli klar med skolan i januari. Sen blir det att spara pengar till en makeup artist-utbildning i Malmö. 
Nytt år, ny start? Jag hoppas verkligen på det!